Our society is rotten! säger prästen med emfas på engelska mitt i den katolska mässan han håller på en blandning av kiswahili och det lokala språket dholuo.
Begravningar är politiska tillställningar i Kenya. När annars kan man passa på att nå så många människor som samlats från byar runt omkring så väl som gäster långväga ifrån? Traktens politiker är här och vi får oss ett föredrag om terrorism strax följt av sövande katolska haranger, vagt bekanta trots de främmande språken. Den nyblivna änkan kommer från en annan stam och talar inte det lokala språket. Men det är inte hon i fokus nu, det är oändliga mängder av manliga släktingar som är viktiga.
You won't die just because you don't have a husband! säger prästen lugnande.
Kistan står on display under ett partytält mitt på den leriga gräsmattan hemma i byn någonstans bland de vackra kullarna av Nandi Hills. Hundar och höns flankerar kistan och vi har alla vandrat runt den och skådat liket av min närmaste kollegas bror.
Han dog en traumatiskt katolsk död, kräkandes blod på trappan till den katolska kyrkan i Nairobi på väg till mässan på självaste Resurrection Day.
Fyra är vi av hans brors kollegor som tagit oss till begravningen, ätit begravningslunch serverat till flera hundratal gäster, fått oss osande predikningar om ungdomars leverne och åhört gungande gospel och Pater Noster. Från utanför grinden hörs traktens fyllo predika. "All markets must have their madman".
Den döde begravs hemma hos sin far. Man begravs i hembyn på mannens sida, hemma på gården. Det finns väldigt få kyrkogårdar men mycket bördig mark att vila i.
Och efter att församlingen mumsat Jesu kropp och blod är det dags att begrava. Men vi stannar inte för detta utan lämnar stilla tillställningen. Det är ju trots allt en Chelseamatch vi måste hinna hem till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar