söndag 26 oktober 2014

Höghöjdsbakning

Eldoret, staden där jag bor, är "the home of champions", staden där de flesta av Kenyas duktiga löpare kommer från eller åtminstone stället där de tränar. Senaste storseger var Dennis Kimetto's världsrekord i Berlin marathon. Han var den första att spränga 2:03-gränsen, en siffra som långsamt drar sig ner mot under två timmar.
En av de största bidragande orsakerna till dessa löpvinster är att staden är belägen högt över havet och lungorna får god träning i det lufttrycket. Mellan 2100 och 2300 meter över havet ligger själva staden.
Det är egentligen ingenting som märks särskilt mycket när man stannar i city. Det finns inga imponerande berg som reser sig i närheten, det finns inga serpentinvägar upp till staden vackert belägen högt upp i bergen med imponerande vy över landskapet. Orsaken till att staden ligger så högt upp är att den är placerad på kammen av Great Rift Valley, den stora bördiga sprickan som löper rakt igenom östra Afrika och fortsätter genom Etiopien och upp mot Jordanfloden. Här delar sig två kontinentalplattor och här finns gammal bördig lavajord och massor av slocknade vulkaner.
I Eldoret är vädret mycket likt den svenska sommaren. Solen steker kanske lite varmare när den lyser, regnet öser lite häftigare när det faller, och nätterna känns lite kallare än hemmavid eftersom husen är oisolerade och av betong. Men höjden ger svalka åt en stad mycket nära belägen ekvatorn.
Slut på geografilektionen.
Nu till det största problemet med allt detta: Bakning.
Jo, ni hörde rätt: Bakning. För plötsligt blev bakning inte vanlig hemkunskap utan både kemi och fysik, och de gamla kunskaperna funkar liksom inte.
Som kokpunkten, god vänner. Vid vilken temperatur kokar vatten? Elementärt? Njae. Kokpunkten är 100°C... vid havsnivån. 
Uppe på över 2000 meters höjd gör lufttrycket att kokpunkten sjunker till runt 93°C. I mitt huvud borde då tillagningstid minska, men alla höghöjdsbakningssajter (jo det finns en mängd!) säger att det låga lufttrycket gör att tillagningstid måste förlängas och ugnstemperaturen höjas. Eftersom vätska dunstar fortare behöver balansen mellan torra och våta ingredienser justeras så mängden vätska blir större. Och eftersom gaser utvidgas mer måste man minska på mängden jäst och bakpulver och på jästiden eftersom degen annars tenderar att växa och kollapsa. 
Och faktum är att alla dessa variabler är några variabler för mycket för att lyckas få till det riktigt. Och jag är ingen dålig bakerska i vanliga fall.
Sockerkaka har jag lyckats få rätt bra koll på men bröd är helt djävla hopplöst, och t.o.m pannkaka trilskas rejält. Bröd vägrar jäsa alls, tvärtemot vad höghöjdsrecepten säger. Tunnpannkakor fastnar och tjockpannkaka fastnar OCH vägrar stabilisera sig trots över en timme i ugnen. Och hur experimentellt vetenskaplig jag än är har jag ännu inte löst höghöjdsbakningsmysteriet.
Hjälp är välkommet...
Man kan läsa på på nätet, exempelvis på sajten med det passande temat: "Pie in the sky! "

1 kommentar:

  1. Hej Janna!

    Min gissning är att om vatten kokar vid 93 grader så blir inte dina bakverk varmare än 93 grader om du inte värmer dem så länge att allt vatten ångar bort. Och då blir ju allting torrt som skorpor. 93 grader är nog för lågt för att bakverken ska 'baka ihop', därav allt experimenterandet för att det ska bli gott under de förhållandena.

    Hur gör stadens bagerier? Är deras bakverk, bröd etc goda?

    Tuvas pa.

    SvaraRadera