fredag 19 september 2014

Sedan sist: val.

Supervalår i år.
Att rösta är en rättighet och en skyldighet. 
Aldrig har väl den känslan varit lika stark som här i Eldoret där man i presidentvalet för några år sedan begick hemska dåd till förmån för sin presidentkandidat. Människor stängdes in i en kyrka som man tände eld på och de som flydde högg man ner med machete. Efterspelet till detta där Kenyas sittande president och vicepresident har förhörts av tribunalen i Haag har haft skrämmande följder. Afrikanska ledare har enats om att domstolen inte har kompetens eller mandat att hantera brott mot mänskligheten i Afrika och följderna av det vill man inte ens tänka på.
Att rösta är inte en självklarhet runt om i världen.

Men den 14:e september hade vi i Sverige rätt att göra det.
Som utlandssvensk måste man ha lite framförhållning. För att rösta måste jag ta mig till svenska ambassaden i Nairobi. Dit är det sex timmar i skakig minibuss (matatu). På ambassaden jobbar en stolt kenyansk vakt sedan 14 år tillbaks. Han har träffat svenska kungen och han är stolt över att vakta just den svenska ambassaden. Han känner till SIDA som gör mycket gott i Kenya och han vet att Sverige är ett socialt medvetet land som tar hand om sina medborgare. Han är stolt över att vakta ambassaden till en av de största demokratierna i världen...

När jag pekade på SD's valsedlar och berättade för honom att det var ett rasistiskt parti blev han helt chockad.
Kanske lika chockad som många blev under valnatten när det partiet fick 13% av svenska folkets röster.
Ja, jag är inte naiv och jag har läst prognoserna så egentligen skulle det väl inte chockat mig så. Men jo. Att svenska folkets lösning på sitt missnöje är att rösta in ett rasistiskt parti med rötter i Vit makt-rörelsen är för mig helt ofattbart.
Att sparka nedåt när man känner sig rädd och osäker över framtid och jobb är förståeligt, men aldrig okay.
Och demokrati är inte okomplicerat.
Historien visar oss att odemokratiska krafter demokratiskt har röstats fram i allmäna val förr...
Men demokrati är ändå vårt bästa val och största hopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar