fredag 27 september 2013

Kulturskillnader

Kulturskillnader kan vara fascinerande, intressanta, lärorika, charmerande och nyttiga att ta del av. Jag tror ju att människor blir bättre människor av att vara med andra människor och särskilt då människor som inte bara verifierar ens egna erfarenheter och syn på livet utan också nya och andra perspektiv.
Sådana skillnader kan vara inredningstekniska: som att man har handfat i vardagsrummet, i anslutning till matsalsdelen, för att att tvätta händerna före maten har varit essentiellt för att hålla hygienen och minska infektionsrisker.
Sådana skillnader kan vara hanteringen av tid, där "African time" är nånting flytande Einsteinrelativistiskt runt omkring nån gång och inte analneurotiskt nordeuropeiskt punktligt. För att man faktiskt historiskt sett endast haft tillgång till solen som en rätt approximativ klocka och hanterat världen därefter.
Förståeliga fenomen som skiljer sig, som kan förklaras och är annorlunda, ibland går att gilla och ibland att ogilla.
Och sen de där oförenliga kulturskillnaderna som liksom inte går att acceptera utan att göra våld på sin värdegrund. Som när vi är gäster och det alltid saknas en tallrik vid bordet. För att värdinnan, kvinnan i huset, oavsett utbildning och doktorsgrad, inte sitter med och äter. Även om familjen har tjänstefolk som lagar maten.
Eller pedagogiken i skolan: den som får min vetgiriga, kunskapstörstande, kloka och lärfokuserade 8-åring att gråta flera gånger i veckan. För att den UTESLUTANDE innefattar avskrivandet av fyllerimeningar på tavlan med flervalsalternativ för ett utelämnat ord. Oavsett om ämnet är naturvetenskap, kristendom eller kiswahili. Inga förklaringar, inga laborationer, inget berättande, inget resonerande. Vilket när det gäller swahilin blir rent av löjeväckande med långa meningar av nonsensord som inte förklaras, vilket föranledde mig att kommentera veckans läxa med orden : MEANINGLESS TO MY DAUGHTER! i läxboken. Inte för att swahili är meningslöst utan för att börja inlärning av språk på meningsnivå utan bilder, förklaringar eller något annat är hjärtlöst och dumt.
Ett djävla liv blev det. En fullkomlig urladdning till sammandrabbning där jag och dotterns lärare stod och skrek högljutt på varandra.
Kunskap kommer i många former, men att min intelligenta dotter skall utsättas för nonsens i skolan, där går gränsen för mitt kulturvänliga lejonmoriga hjärta.
GRRRR!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar